Hälsa |
Dessa sidor har tillkommit som en information och service till er som tänker köpa eller redan har en Pinscher.
Pinschern är ännu en relativt frisk hundras och flera av de sjukdomar som jag skriver om på dessa sidor är inga "pinschersjukdomar" utan förekommer även hos flertalet andra raser. Men det är ändå något som vissa individer drabbas av till förtret för hunden, hundägaren och uppfödaren. Vissa av dessa saker är dock ärftligt betingade och det ligger ett stort ansvar hos uppfödare och rasklubb att hålla sig informerade och ta ansvar för att inte sprida lidande för hundar eller dess ägare utan att avla på friska individer.
Tyvärr styrs avelsarbetet allt för ofta av utställnings resultat.
Det exteriöra kvalitéerna går bra att bedöma på en utställning.
Bedömningen av sjukdomar lämnas till den enskilde uppfödaren vilket lägger ett stort ansvar på denne.
Hjälp att få mentaliteten bedömd finns i mentalbeskrivningen som arrangeras via rasklubbar och Svenska Brukshundklubben. Tyvärr utnyttjas denna möjlighet av alldeles för få.
För den vetgirige rekommenderar jag att läsa på Svenska Kennelklubbens hemsida om vilka grundregler som gäller för uppfödning av hund. För SKK:S verksamhet står att läsa redan i stadgarnas första paragraf, vilket anger målet för verksamheten, texten "att väcka intresse för och främja avel av mentalt och fysiskt sunda, bruksmässigt, jaktligt och exteriört fullgoda ras rena hundar" just i den ordningen.
Saxat ur SKK:s avelspolicy:
Jag tar mig friheten att citera Ivan Swedrup vet.med.dr h.c. som även varit mångårig generalsekreterare i Svenska Kennelklubben:
Vilka krav bör man ställa på en tik innan
man första gången prövar henne i avel?
"Bra härstamning, gott lynne, goda bruksegenskaper (om det gäller
en tik av jakt - eller brukshundsras) och bra exteriör, allt i en nu nämnd
ordning. Man bör om möjligt försöka bilda sig en uppfattning
om kvaliteten på hennes hel eller halv syskon."
Vad menas med bra härstamning?
"Att tikens föräldrar, far- och morföräldrar är
eller varit framstående individer i fråga om lynne, bruksegenskaper
och exteriör. Viktigt är också att de varit bra från hälso-
och sundhetssynpunkt, ett förhållande man ofta bortser ifrån.
Man kan i vissa fall få värdefulla upplysningar om man lyckats ta
reda på den levnadsålder förfäderna i genomsnitt uppnått,
om de sjukdomar de genomgått och om orsaken till deras död."
Varför är de övriga kraven graderade i ordning lynne, bruksegenskaper
och exteriör?
"Därför att ett gått lynne är och förblir det
viktigaste oavsett vilken ras det gäller och oavsett vad hunden ska användas
till. Det är ett primärkrav som man aldrig får ge avkall på.
Att bruksegenskaperna när det gäller bruks- och jakthundar kommer
före exteriören (men inte före lynnet) grundar sig på
det enkla skälet, att alla som ska använda sin hund för något
nyttigt ändamål naturligtvis föredrar en hund med goda bruksegenskaper
och något sämre exteriör än tvärtom. Man kan med andra
ord ge något avkall på exteriören när det gäller
nyttohundarna men däremot inte på bruksegenskaperna. Brister i exteriören
som man kan överse med när det gäller dessa raser är rena
skönhetsdetaljer, tex. Färg, ögonfärg, huvudform, men däremot
inte sådana brister i den anatomiska byggnaden som allvarligt påverkar
funktionen."
Betyder det någonting om det finns några champions i stamtavlan?
"Ja, möjligen kan det påverka förutsättningarna att
avyttra valparna och få bra betalt för dem, därför att
många människor lever fortfarande i den felaktiga uppfattningen att
en hund med många champions i stamtavlan är ett bättre avelsdjur
än en med färre eller inga champions alls. Men för valparnas
kvalitet har naturligtvis championtitlar i stamtavlan inte den ringaste betydelse,
eftersom en hunds arvsmassa och därmed avelsvärdet inte påverkas
av om den är champion eller ej. Däremot kan man väl anse att
championtiteln i viss mån kan tjäna som vägledning vid den kontroll
av förfädernas status i fråga om lynne, bruksegenskaper och
exteriör, som ovan rekommenderades som prövning av den sannolika lämpligheten
att använda en hund eller tik i avel."
Demodicos
En av orsakerna till tunnhåriga, ibland helt hårlösa fläckar
kan vara Demodicos. Den förekommer i två former, den lokaliserade
formen som oftast uppträder på unga hundar under ett års ålder.
Samt den generaliserade formen som ses hos äldre hundar, men som även
kan ses hos yngre. Sjukdomen förekommer mest hos korthåriga raser.
Vad är Demodicos?
Demodicos orsakas av skabbdjuret Demodex Canis. Demodex är i den Generaliserade
formen en av de svåraste hudsjukdomar som finns hos hund. Skabbdjuret
lever i hårsäckarna. Hela sin livscykel tillbringas på huden.
Hårsäckarna irriteras av skabbdjuret som irriterar hårsäckarna.
Hårsäckarna skadas eller förstörs helt. Även omgivande
vävnader i överhuden kan skadas. Vid den elakartade generaliserade
formen ses utbredda partier av Håravfall, hudrodnad, mjäll, krustor
och i långt gångna fall hudförtjockningar. Sekundärinfektion
förekommer ofta och ger upphov till variga inflammationer.
Varför drabbas vissa hundar?
Det man vet idag är att Demodicos uppkommer till följd av en ärftlig,
specifik T-cellsdefekt för Demodex Canis. Både hanen och tiken bidrar
till till att T-cellerna blir defekta. Defekten anses vara enkel recessiv (hanen eller tiken kan själv vara symptomfri, men anlagsbärare). Parasiterna
får tillfälle att föröka sig och i sin tur framkallar de
ett ämne som ger upphov till en mer fullständig hämning av T-cellerna.
T-celler är en speciell sorts blodkroppar som deltar i Immunförsvaret.
Den vuxna hundens permanenta bett består av 42 tänder.
Se bilden nedan:
Hunden använder sina tänder till att tugga, bita, hugga, slita, dra, och bära. Mjölktänderna som är 28 stycken lossnar vanligtvis vid 4-7 månaders ålder. Det förekommer att vissa mjölktänder inte lossnar normalt utan sitter kvar. Det är viktigt att man ser till att dessa tas bort eftersom de kan orsaka felaktig riktning hos de permanenta tänderna när dessa börjar bryta fram. Speciellt ska man se upp med hörntändernas växling. Kvarvarande mjölktänder kan orsaka att de permanenta hörntänderna riskerar att hamna innanför motsvarande käkens hörntänder och skada gommen. Det förekommer att en eller två Premolarer så kallade P1: or kan saknas hos den vuxna hunden. Det finns även fall där det fattas så stora tänder som P4:or och Molarer. Det gäller för oss uppfödare att vara uppmärksamma i vår avel eftersom tandförluster är ärftligt.
Öronkanter som lätt blir såriga, blöder och är svårläkta är ett relativt vanligt problem hos hundraser som har tunna hängande öronlappar. Huden i öronlappens yttersta kanter är ofta torr och narig.
Varför är det så?
Det kan finnas flera orsaker. En av orsakerna är att blodkärlen i
örats yttre kanter som är för tunna och där av blir blodförsörjningen
till yttersta öronkanterna inte tillräcklig. Till följd av detta
blir öronkanten väldigt känslig och kan lätt spricka sönder
eller slås lätt sönder av yttre påverkan. Det är
mycket svårt att få detta att läka bland annat på grund
av att öronen aldrig riktigt får läka ifred, eftersom hunden
ruskar på huvudet av irritation. Örat hålls inte stilla länge
nog för en läkning.
En annan orsak kan vara Vaskulit som är inflammationer i små blodkärl.
Bakomliggande orsaker kan vara överkänslighetsreaktioner. En form
av Vaskulit förekommer hos hundar som utsatts för kyla, hos dom kan
just kölden få en slags protein att bildas via en allergisk reaktion
som stör blodcirkulationen till örats ytterkanter.
Marginell Seborré är en form av grå beläggningar (hud
avlagringar) som gör att huden känns förtjockad. Dessa grå
beläggningar kan lätt petas bort, men huden under kan vara irriterad.
Vad kan man göra?
För att få ett sårigt öra att läkas behövs tejpning
av örat för att såret skall få en chans att läkas
utan att hunden hela tiden ruskar på öronen.
Vid Marginell Seborré kan man massera med vax lösande salva och
sedan tvätta med mjällschampo. Vaskulit som beror på inflammationer
i de små blodkärlen kan behöva medicinsk behandling i form av
tabletter som skrivs ut av veterinär.
Förebyggande hjälpmedel
Ta till vana att dagligen efter rastning till exempel massera hundens öronkanter
med mjukgörande salva. Torr massera aldrig. Det finns många tips
om olika salvor. LOCOBASE REPAIR, SILON, JUKON, HELOSAN Man får pröva
sig fram till den man tycker passar. Det är ju även trevlig social
samvaro, och övning för valpen att sitta still, koppla av och att
bli hanterad, så passa på att ta detta som en vana redan från
valp åldern.
Det finns en rad olika ögon sjukdomar. Jag kommer bara att skriva om dom som tråkigt nog har upptäckts hos Pinschern. För att vi i framtiden ska behålla Pinschern frisk från ärftliga ögonsjukdomar, bör vi uppfödare ta tag i detta i ett tidigt skede. Det vore rimligt att undersöka ögonen på alla hundar som används i avel, samt även de äldre hundarna som tidigare har lämnat kullar. Varför man ska undersöka sina gamla avels hundar är för att några av ögonsjukdomarna inte kan ses i tidig ålder. Det räcker inte heller med att ögonlysa hunden 1 gång vid ung ålder utan att man bör följa upp med ytterligare ögonlysning senare.
Katarakt
Katarakt är ett samlings namn för grumling i ögats lins. Linsen
som normalt är helt igenomskinlig hjälper till att bryta ljusstrålar
som faller in i ögat. Orsakerna till grumling av linsen kan vara flera.
Orsakerna kan vara ärftliga eller icke ärftliga. Icke ärftliga
orsaker kan vara: virussjukdom hos den dräktiga tiken, bristsjukdom, ämnesomsättnings
rubbningar, slag mot ögat, infektioner. Det kan även uppstå
som en följd av en annan ärftlig ögonsjukdom som heter PRA, progressiv
retinal atrofi.
Om hundens linser varit klara till efter 7 års ålder brukar man
tala om senila katarakter. Hunden ska då ha varit undersökt och frisk
åren närmast upptäckten av den senila katarakten för att
man ska kunna säga att den inte är av ärftlig art.
Kongenital katarakt är medfödd och har bildats under fosterstadiet.
Dessa katarakter kan misstänkas bero på störningar i livmodern
under dräktigheten. Sådana störningar kan vara, infektioner,
olämplig utfodring, förgiftning.
Den formen av katarakter som uppstår efter födseln, men före
7 års ålder är den som vi uppfödare speciellt bör
vara uppmärksamma på. Dessa kan vara progressiva (leder till synförsämring
eller i sämsta fall blindhet s.k. total katarakt) och ärftliga "HC".
PHTVL/PHPV
Phtvl/Phpv är en förkortning av persisterande hyperplastisk tunica
vasculosa lentis/ persisterande hyperplastisk primär viterus. Den här
förändringen på linsens bakre yta kan leda till Katarakt. Orsaken
är ett avbrott i den normala tillbakabildningen av blodkärl i linsen
redan på fosterstadiet. Phtvl/phpv kan därmed ses redan på
valpar. Phtvl/phpv Klassificeras i olika grader där den lindrigaste formen
är små bruna fläckar på bakre linskapseln. Den allvarligare
formen kan ses som en deformering av linsen med fullt utvecklade blodkärl.
Valpar med den allvarligare formen kan mycket tidigt bli blinda. Klassificeringen
för Phtvl/phpv är:
Grad 0 = normal.
Grad 1 = fläckar på linsens baksida. Inget avelshinder och påverkar
inte synen.
Grad 2 = ger ofta katarakt som följdsjukdom.
Grad 3-6 = ger mer allvarliga förändringar.
Glaukom
Glaukom brukar även kallas grön starr. Den ärftliga formen är
en missbildning i ögats dränerings system lokaliserad i kammarvinkeln,
en övergång mellan ögonvitan och hornhinnan. Tillföljd
av detta stiger trycket i ögat. Bakom iris finns ett blodkärls system
där den klara vätska bildas som har till uppgift att bryta ljuset
innan de når näthinnan och att transportera näring till linsen.
Vätskan hjälper även till att hålla linsen ren från
produkter som kan orsaka inflammationer i lins och ögats främre delar.
Höftledsdysplasi är en medfödd ärftlig
defekt. Defekten är polygent nedärvd vilket betyder att flera gener
samverkar för uppkomsten. Höftledsdysplasi betyder att ledskålen
i höftleden är medfött för grund, varför höftledskulan
inte får tillräckligt med stöd och leden blir ostadig. När
man gör en röntgenavlysning av leden tar man även hänsyn
till vinkeln i ledet vid bedömningen av höftlederna. Vid bedömningen
används den internationella FCI- skalan som kallas Nordbergs vinkel.
Skalan är bokstavs graderad från A-E. I Sverige räknas A-B hundar
som fria från HD. C= lindrig, D= måttlig, E= gravdysplasi. Utomlands
används ibland C- hundar i avel. I Sverige ser man hårdare på
detta eftersom vi efter många år med registrering av HD resultat
sett att användning av C- hundar genererar i fler grava dysplaster.
Överkänslighetsreaktioner efter vaccinering har under åren konstaterats på Pinscher. Detta har även bekräftats i en enkät som gjorts i Finland. Orsakerna tros vara överkänslighet mot vaccinet och även mot tilläggs ämnen som finns i vacciner. Men det behövs mer forskning kring detta ämne. De typiska reaktionerna börjar oftast en dryg vecka efter vaccineringen. De vanligaste symptomen är ostadighet, darrningar, kramper, inkontinens, och medvetslöshet. Även fall av sömnlöshet, kräkningar, feber och rinnande ögon samt svårigheter att svälja har rapporterats
Behandling
Den vanligaste behandlingen är kortison, vilket också har visat sig
effektivt. I tillägg har en del hundar behandlats med B-vitamin, antibiotika
och mediciner mot illamående. Hundar som genast sätts in på
kortison blir i allmänhet bra efter 1½dygn.
Von Willebrand´s sjukdom (vWD) är en vanligt förekommande, oftast mild, ärftlig blödarsjukdom hos människor och hundar. Orsaken är avsaknaden av von Willebrand´s faktor (vWF), vilket har en viktig roll i blodets koagulerings process.
Normalt vid en skada som orsakar blödning svarar kroppens
komplexa skydds mekanismer. Dessa består av lokala förändringar
i de skadade blodkärlen, aktivering av blod celler som kallas blodplättar
och blodets koagulerings process. En nedsättning av v Willebrand´s
faktor leder till anormal blodplätts funktion och förlängd blödnings
tid.
Drabbade hundar har benägenhet till blödning till exempel genom episoder
av näsblod, i allmänhet ökande blödnings benägenhet
vid skador och operationer.
Tre former av sjukdomen kan urskiljas baserat på koncentrationen och funktionen av von Willebrand´s faktor. Hundar med typ 1vWD (som är den vanligaste formen) har oftast milda till måttlig blödnings avvikelse från det normala beroende på nivån av vWF. De mer ovanliga formerna typ 11 och 111 vWD orsakar alvarlig blödnings sjukdom.
Hur nedärvs von Willebrand´s sjukdom?
Den vanligaste formen (typI vWD) tros ha autosomala drag med ofullständig
dominans. Detta betyder att det räcker med att en av föräldrarna
bär på den sjuka genen för att avkomman kan ärva den, men
inte alla avkommor behöver få den i samma grad. Hundar med typ 1
har reducerade men hanterbara värden av vWF (1-60 %) hundar som ärver
genen för typ IvWD från båda sina föräldrar (homozygoter)
dör före födsel eller kort därefter.
Typ II vWD är relativt ovanlig. Den här formen är autosomal recessiv.
Hundar blir endast sjuka om de ärver ner den missbildade genen från
båda sina föräldrar som är kliniskt friska men bärare.
Sjuka hundar har 0 värde på vWF emedan bärare har 15-60 % av
normal nivån. Typ III är mycket ovanlig. Den är autosomal resseciv.
Blödningsbenägenheten är kraftig hos typerna II och III vWD.
Vad betyder von Willebrand´s sjukdom för
dig och din hund?
Även då många hundar är drabbade av vWD har endast
en mindre del av dessa allvarliga problem. Hundarna har benägenhet till
näsblod, blödning från tandkött, förlängd blödning
vid löpning och valpning. De kan även ha en förlängd blödning
från navelsträngen vid födseln eller vid tandlossning när
valpen byter mjölktänderna till permanenta tänder. Kraftig blödning
vid operation eller skada är vanligt och kan vara första tecknet på
sjukdomen för din hund. Du kan även se blod i urinen eller i avföringen.
De flesta hundar med vWD kan leva ett normalt liv med tillfälliga blödningar
som du inte reagerar så mycket på eller som man klarar av att behandla
korrekt. Andra sjukdomar eller stress kan förvärra blödnings
episoder. Med en sjuk hund är det alltid bäst att rådgöra
med veterinär innan man använder några mediciner. Det finns
metoder för att undersöka om hunden har blödarsjuka.
Text av Leena Ekroth Xitamiz kennel
Kort historik gällande färg hos Pinscher
På grund av kortsiktigt avelsarbete under första delen av 1900-talet, samt andra världskriget restaurerades rasen på 1950-talet av främst Werner Jung. De fem hundar som användes vid omstarten var Kitty vom Bodenstrand hon var en Mellanpinscher tik, svart med röda tantecken. Jutta Jung hon var en stor Dvärgpinscher/eventuellt en korsning mellan Dvärg och Mellanpinscher tik svart med röda tantecken. Onzo Illgen en bronsfärgad Dvärgpinscher hane. Fürst Jung en röd Dvärgpinscher hane. Illo Fischer en blå Dvärgpinscher hane.
De felfärgade hundarnas faktiska problem
Jag vill förtydliga att det är långt ifrån alla bleka hundar som får problem. Men de som drabbas kan tappa päls på små eller stora områden. Pälsen kan kännas som om man pudrat dem med potatismjöl. Vissa blir torra i huden, knottriga och i värsta fall får de en plågsam klåda
Pinscherns nedärvning av färger
Två röda föräldrar kan få valpar med både röd och svart/röd färg eftersom de kan ha båda färgvarianterna i sitt anlag. Den röda färgen är dominant och behövs bara finnas i enkel uppsättning för att synas, det är den andra genen i genparet som avgör om den svart/röda färgen nedärvs vidar till valparna eller ej. Svart/röd färg är resissivt och behövs i dubbel uppsättning för att synas, en svart/röd hund bär med andra ord endast anlag för svart/röd färg. Valparna får alltid hälften av sina gener från vardera förälder. Ett färganlag från pappan och ett färganlag från mamman.
Dominant gen
Är den gen som inom ett genpar hos en hund, har mest inflytande, den visar sig alltid i valpen. En dominant gen kan i både enkel och dubbel uppsättning ge upphov till en förändring. När en individ visar tecken på förändring så kan den vara heterozygot i sitt anlag och då ärvt genen från en förälder eller homozygot i sitt anlag och då har den ärvt genen från båda föräldrarna.
Recessiv gen
Är den gen som inom ett genpar hos en hund som viker sig för den dominanta genen i paret och därmed inte ger några synliga förändringar hos valpen. Recessiv gen måste komma ii dubbel uppsättning för att ge en förändring. Den måste komma från båda föräldrarna. När en anlagsbärare paras med en icke anlagsbärare kommer 50% av avkomman att bli bärare av förändring, men ingen kommer att uppvisa några synliga förändringar. När två anlagsbärare paras med varandra kommer i genomsnitt 25% av avkomman att få förändring, 25% av avkomman att vara helt fria från förändring och ytterligare 50% blir bärare. Den recessiv genen kan bäras vidare i flera generationer utan att synas, men när den möter en annan resessiv gen slår förändringen igenom.
Det felfärgade anlagets nedärvning
De bleka hundarna (dd/hund med blekfärg) har med andra ord två anlagsbärare föräldar (Dd/anlagsbärare), då det är en resessiv gen. Korsar man en anlagsbärare (Dd) med en som inte är anlagsbärare (DD /inte anlagsbärare) så föds inte några bleka valpar (dd) men anlagen förs vidare till cirka 25% av valparna, det finns även möjlighet att cirka 25% inte blir anlagsbärare (DD).
Tysklandsundersökningen i klartext
Veterinärhögskolan i Hannover, Institute of Animal Breeding and GeneticsUniversity of Veterinary Medicine Hannover, har alltså lyckats isolera genen som orsakar de bleka varianterna på Pinscher. Man kan idag gå till sin lokala veterinär och ta ett blodprov med EDTA-rör. De kan även göra provet på hårrot eller saliv men de föredrar blodprov. Prof . Dr. Tosso Leeb rekommenderar att vi använder laboratoriet i Göttingen, Tyskland. http://www.tieraerztliches-institut.uni-goettingen.de en analys kostar cirka 80 Euro inkl moms. Då tillkommer den lokala veterinärens kostnad, så år 2005 bör ett test kosta cirka 1000 Svenska kronor. Prof . Dr. Tosso Leeb säger vidare att beroende på vilka avelsmål man har som uppfödare så kan man fortsätta att använda anlagsbärare för felfärgade hundar i avel. En förutsättning bör vara att man säkerställer att man inte korsar två anlagsbärare (Dd), utan endast korsar en (Dd) med en (DD). Tyska och Norska Pinscherklubbarna har tagit beslut om att det är upp till var uppfödare att välja om man fortsätter att avla på anlagsbärare(Dd).
Text av Eleonora Arthursson Lilla Piröns Kennel - som vi har mycket att tacka för då hon bidragit till den tyska undersökningen där genen för felfärgat isolerats!